Politiskt käbbel är vad politiker ägnar sig åt mest. I alla fall om man tittar på vad de gör i det utrymme där de syns. Det ska profileras, positioneras och politiseras så måttet blir rågat och rinner över. Likt grälsjuka gubbar och kärringar finns det inget ämne som är för litet, inget område som är för trivialt, för att ett gräl ska vara legitimt. Att det i slutänden inte blir så stor skillnad, att kompromisserna vattnar ur varje ståndpunkt och att allt beskrivs som en politisk framgång oavsett vad överenskommelserna lett till, spelar inte så stor roll för den som spelar det politiska spelet.

Motståndarsidans förslag och förda politik måste i varje läge målas upp som en absolut katastrof för landet. Annars saknas varje legitimitet för politikerns profession. Eller ja, absolut inte profession. “Politik är inget yrke, det är ett uppdrag”, ropar varje seriös heltidsutövare av “yrket”. Men gör man samma sak i 10, 12, 15 år så är det nog att betrakta som ett yrke mer än ett uppdrag. Hur som helst. Det går i alla fall ut på att höja sina egna förslag till himmelens skyar, och smutskasta motståndarens förslag som undergångspolitik. Sen spelar det ingen roll om skillnaden är marginell och lika gärna kunnat föreslås och genomföras av motparten. Givetvis under sedvanligt käbbel, trams och förnedrande smutskastning av den icke-genomförande sidan.

De där som ibland går under benämningen “verklighetens folk”, eller som jag föredrar att säga, “riktiga människor”, genomskådar det politiska partiet bluffstopp och väljer allt mer att antingen rösta som de alltid gjort, röstskolka eller rösta på ett missnöjesparti som låtsas vara emot etablissemanget. Men det går också att se ett begynnande uppvaknande. Som aldrig tidigare i historien, byter människor partier och block. Skillnaderna är ändå så små, så det spelar oerhört liten roll vilken gubbe eller gumma i kostym de lägger sin röst på.

Men är det ändå inte lite brydsamt när partiföreträdare A, råskäller på partiföreträdare B och hens förslag, för att i nästa ögonblick alliera sig med B, föreslå samma sak och genomföra det tillsammans? Möjligen med lite ny kosmetika på, men ändå.

Då kan det bli som det blir med vinstdebatten inom Socialdemokraterna. En svårtolkad opinion (som ingen egentligen vet hur stor den faktiskt är) trycker på med alla medel och metoder för att få ett kongressbeslut på att Sossarna ska stoppa vinstdrivna företag i välfärdssektorn. Alla sansade bedömare kan med lätthet konstatera att en “godtagbar” kompromiss kommer följas av att alla ser sig som kongressens vinnare. Om (S) sedan vinner valet kommer den förda politiken på de allra flesta sätt likna den politik som förts av den borgerliga alliansregeringen. Lite puts och kosmetika kommer förstås skvättas på de mest utskällda områdena. FAS3 döps om till något som gör att folk tror en förändring skett, men målet är likväl att gömma undan en kategori arbetslösa som är svåra att få ut på en stenhård arbetsmarknad. Riskkapitalbolagen får krångla lite mer för att kunna bedriva vård i Sverige, men självklart kommer välfärden behöva deras tjänster i lika hög grad som förut. Kontrollerna av religiösa friskolor kommer stramas upp, men de kommer i samma grad som förut kunna vilseleda unga in i vidskepelsens värld.

Sen börjar allt om. Borgarna skäller på Sossarna för att de nu för en politik som leder till alltings fördärv, samtidigt som de borgerliga mittenpartierna gör upp med (S) om skola, vård och omsorg, och Moderaterna gör upp med Sossarna om invandrings-, försvars- och justitieområdet. Desto mer saker förändras, desto mer är de precis som förut. Och medan politikerna och deras lobbyister käbblar, grälar och dividerar, lunkar livet på som förut för de allra flesta utav oss. Deras sätt att beskriva verkligheten, stämmer väldigt sällan in på den verklighet vi lever i och det beror på att ett yrkesliv i politiken ofelbart leder till total oförståelse för den tunga verklighet som invånarna i landet har att hantera.

Vem är Erik Laakso

Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.

• Web

|

• Twitter

|

• Facebook

|

• Google+

|

• More Posts (158)

Ser du nationsgränserna?

Jag har funderat rätt mycket över frågan om vad det är i Centerpartiets förslag till idéprogram, som upprör. Jag kan ju förstå varför sverigedemokrater och andra invandrarkritiska personer, anser det här med fri invandring vara så illa. Men hur kommer det sig att hyfsat hederliga sossar och vänstermänniskor avfärdar det med en fnysning? Jag har något som kanske kan kallas för en hypotes även om den började som en gnagande och obehaglig känsla.

Det finns få som är så högljudda och krävande på samhällets insatser när det gäller integration, mänskliga rättigheter och allas lika värde som just vänstermänniskorna. Men när det kommer till fri rörlighet över alla gränser, fri invandring, då tar det stopp. Det kallas till och med ”stolligheter” på sina håll. Men när man först måste deklarera att man är positiv till en generös flykting- och invandrarpolitik, för att sedan frankt deklarera att det helt naturligt och oomtvisteligt måste vara omgärdat av tydliga regleringar, står man bara lite högre upp i samma bruna grop som fullblodsrasisterna.

Orsaken till det går att spåra i den för vänstern allra viktigaste frågan. Sina egna medlemmars arbeten. Alltså vill man inte ha en fri och oreglerad invandring, då det riskerar att göra just det rasister i alla tider, anklagat invandringen för. De tar våra jobb. Det leder till att partister ropar ”Go home” till byggarbetare från andra länder och det leder till krav på reglerad, minskad, invandring av såväl flyktingar som anhöriga och arbetskraftsinvandrare. Därför bygger man upp murar för att förhindra invandrare att leva, bo och arbeta i Sverige. Det kan vara blockader som den ökända i Vaxholm. Det kan vara krav på att få godkänna vilka som ska få arbetskraftsinvandra till landet. Det kan vara röster om stopp för mer invandring. Värnandet om den som flyr sitt hemlands helveten, kommer alltid komma i andra hand efter värnandet om den egna välfärden.

Därför kommer inte heller vänstern klara debatten med de främlingsfientliga utan att avfärda dem som rasister, nazister, fascister, dumma i huvudet och allmänt blåsta. En taktik som givetvis inte kommer leda till att någon av dem ändrar sig. Ska man hårddra det, och det ska man, blir i så fall rasismen endast en fråga om antal i slutänden. De vill alla reglera, begränsa, hindra och stoppa. De som vill öppna gränserna och välkomna den som gitter försöka bygga en ny framtid i vårt land, kallas samtidigt för stolle. Men eftersom rasism inte är en fråga om siffror utan en fråga om värderingar, måste frågan om vilka värderingar som styr, ställas.

Liberalismen är den ursprungliga vänstern på det politiska spelbrädet och ur liberalismen uppstod arbetarrörelsen. Socialismen är en begränsande avart som lagt beslag på vänsterns tankegods. Stängda gränser och isolation är inte främmande för socialisten, det kan vi se fortfarande i vår nutid. Variationerna inom ideologin är endast en fråga om beräkningar. Grunden är att det måste räknas. Det är en sida som Socialdemokrater i vårt land måste göra upp med. Sluta stäng portar för de som vill vandra. Låt folk röra sig som de önskar.

Men det kommer kosta. Det kommer krävas förändringar. Vi kan inte hålla på bygga hinder för var och hur folk vill jobba. Vi måste låta varje individ själv avgöra sitt framtida öde. Kanske kommer det krävas en ny arbetsmarknad för extremt lågproduktiva uppgifter som inte kräver kunskaper. Även om det därmed också innebär helt andra lönenivåer än de vi är vana vid. Alternativet är nämligen inte speciellt uppmuntrande. Med våra höga murar mot människor som flytt för sina liv, kommer vi vara ansvariga för människors liv och död. Det är priset vi betalar för att stänga dem ute från vårt välstånd.

Läs även andra bloggares åsikter om invandring

Vem är Erik Laakso

Politik- och samhällsbloggare sedan 2005. Alltid med en uppstudsig åsikt på lager. Inte alltid genomtänkt men i alla lägen nyfiken och öppen för debatt och samtal.

• Web

|

• Twitter

|

• Facebook

|

• Google+

|

• More Posts (145)